Nagu Frivilliga Brandkårs historia

Efter att den nya brandlagen trädde i kraft den 1 januari 1934, inleds en diskussion i Nagu om behovet för en brandkårsverksamhet. Sommaren 1935 inköpte Nagu kommun två stycken "Jehu" motorsprutor, jämte 800 meter slang. Den 4 november samma år konstateras följande under ett möte på Framnäs "ansågs nödvändigt att erhålla frivillig brandkår i socknen, samt att tillräckligt intresse förefinns, varför beslöts, att bilda frivillig brandkår i Nagu." och där börjar Nagu Frivilliga Brandkårs snart 90 år långa historia.

År 1936 indelades Nagu i tio släckningsdistrikt: Lillandets huvuddistrikt, Risis distrikt, Norrstrands distrikt, Kyrkbackens distrikt, Innamo distrikt, Käldö-Själö-Haverö distrikt, Pensar-Sandö distrikt, Sommarö-Kirjais-Ytterstholm-Anisor distrikt, Högsar-Kukulot-Engholm-Biskopsö distrikt och yttre skärens distrikt.
Den ena motorsprutan förvarades i Risis och den andra i Vikom. Slangarna torkades på berg och backar och transporterades med olika gårdars hästar på järnhjulsbandade kärror till brandplatserna.

År 1941 utarbetades en detaljerad utrycknings- och alarmeringsplan. Planen gav instruktioner för alarmeringen från telefoncentralerna som fanns i Risis, Hangslax, Kyrkbacken och på Sommarö.

Sommaren 1950 diskuterades första gången byggandet av en branddepå på Kyrkbacken. Även ungdomsverksamheten fick sin början på 1950-talet då det första gången nämns om utbildning och övningar för pojkar. Juniorarbetet har sedan förekommit sporadiskt, beroende på om det i brandkåren funnits medlemmar med intresse för sådan aktivitet.
År 1951 omgjordes distriktsuppdelningen till att innefatta tre plutoner med egna motorsprutor - Lillandet, Kyrkbacken och Risis. 1953 ordnades den första brandmannakursen i Nagu, som fick ett 60tal deltagare från Korpo och 35 deltagare från Nagu.

Under 70-talet tillkommer oljebekämpning till brandkårens ansvarsområden och år 1976 får Nagu FBK sin första brandbåt, som tillverkades till största dels på talko i Na-Boats industrihallar.

Den 27 april 1984 invigs den nuvarande brandstationen efter ett två-årigt byggnadsprojekt där såväl lokalbefolkning som sommargäster samarbetade i gamla tiders talkoanda.
År 1984 utökas även bilparken med den gamla ambulansen i Nagu som efter diverse ändringar fungerar som transportmedel för manskap. År 1988 införskaffades en tankbil till brandkåren, den byggdes ihop av en gammal mjölkbil och tanken från en gammal bränslebil.

År 1990 togs den nya oljeskydds- och räddningsbåten i bruk. Båten döptes senare till Flamman.

År 1999 fick kåren en ny släckningsbil. En fyrhjulsdriven Scania. Nagu kommun stod för finansieringen, och bilen med dess utrustning kom att kosta cirka 1 miljon mark. Bilen används ännu i denna dag av brandkåren, dock har utrustningen i den blivit nyare och modernare under åren.

År 2024 har brandkåren knappa 30 brandkårister och närmare 20 juniorer.